upp&ner
Jag avskyr att jag själv somnar ifrån när människor skickar sms till mig, men tar det mer än 5minuter att svara anser jag som är smsnörd att den andra personen inte har sett det eller bara ger fan i att svara.
Nu ska jag spela hög musik å sjunga falskt
Borde varit blond ?
Tv:n är igång. Jag har en nytt problem, jag har tagit av mig glasögonen. Jag ser knappt vad det är på tv. Men det hör inte hit, den är i alla fall igång. Det känns som att jag gör något, jag sitter inte bara här.
Jag och Kakan insåg idag varför vissa "högra uppsatte människor" inte tycker om mig på jobbet. Jag är för glad. Jag må vara hatisk och en smula nedlåten ibland när jag skriver här. När jag är på jobbet så är jag till 99% full av energi, på glatt humör och försöker väl få de flesta på bra humör. Självklart så noterar mitt huvud hur personen så som kunder samt kollegor agerar och hur de uppför sig i vissa situationer.
Det är ju det jag alltid skriver!
Var glad, le sådär förbannat trevligt och var så artig du bara kan. Det sticker som fan i ögonen på folk!
Under mitt arbetspass idag fick jag en kommentar som bekräftade det jag alltid trott.
Jag borde nog varit blond.
Nej jag påstår inte att alla blonda tjejer är blåsta. Men en del är, så som brunetter men det är ju ett talesätt. Blondiner är blåsta. Jag kan få till så klockrent blåsta kommentarer. Jag kan inte allt, jag tror inte att jag kan allt. Jag kan vara vass i orden och veta mycket om en del. Men jag påstår aldrig att jag är bäst.
Jag har många gånger haft dessa funderingar. Varför är jag inte blond ?
En sån där söt blondin med smilegropar som folk tycker "lite synd om" för att hon inte förstår så mycket.
Ibland ska man nog fan utnyttja att man är tjej. För vare sig vi vill eller inte brudar så kommer nog alltid killar ha "sina ämnen" som de tror att vi inte kan. Datorer tex, går du in i en datorbutik, möts av en kille som skall hjälpa dig och du pratar dataspråk, säger vad du vill ha etc etc så visst kan killen vara trevlig och hjälpa dig med det du vill ha men gör du dig extra "tjejig" går in och spelar kalasblåst. Visst fan får du bättre service. Helst ska du väl fnittra lite, be han förklara lite extra och pling så är du den där "blåsta men dock söta" tjejen som behöver lite extra hjälp.
Jag har nog aldrig varit speciellt tjejig. Jag har inte varit speciellt intresserad av kläder (jag bär det jag tycker ser bra ut och som framförallt är bekvämt), inte varit fnittrig och undviker vissa samtalsämnen för "de skall inte pratas öppet om". Jag fick mig nog ett ryck i sthlm eller om det var när jag kom hem. Jag har nu fler kjolar i min garderob, blev halvt besatt i att fixa och greja med mina naglar etc etc, ni fattar poängen. När jag nu inte haft något bättre för mig än att klicka runt på datorn har jag kommit på mig själv att fy fan vad mina naglar ser ut. Hur mycket jag än tvättar händerna så ser de inte tjejiga ut. Jag pajjade någon nagel förra veckan, klippte ner dom och problemet var löst. Det ser ut som jag haft slagsmål med en katt, rivmärken på armarna och några värre jack på händerna. Men jag bryr mig inte. Jag kan dock avslöja att är Daniel i närheten så blir jag mer feminin som det så fint heter. Där kan man också spela på att man är blåst, gud så duktig han blir då. Fast innerst inne vet han nog om att jag gör så.
bloggvärlden.
Även i bloggvärlden måste du passa in i ett fack.
Du skall antingen ;
Modeblogga; "idag har jag på mig .... " 7miljoner bilder på vad du har på dig och så lite åsikter om "viktiga" ämnen.
Politikblogga; Du ska stå för dina åsikter och ta upp ämnen som kanske är viktiga (dom intresserar bara inte mig)
Bildblogga; Du tar kort på hur du känner dig för dagen, några kommentarer till det och Tadaaaa du är klar.
Sist men inte minst; Negoblogga; Du öser ur dig dina negativa tankar och kastar skit på det du känner för just för tillfället. Den där lilla grejen som bara ligger och irriterar dig.
Jag tror jag har varit en negoblogg, det är därför jag inte skriver så mycket just nu. För jag är inte så jäkla negativ för tillfället.
Jag glömmer självklart inte de som skriver av sig för det de känner för att skriva om. Men det är väl inte heller de som ligger i "toppen" på att blogga. Jag skiter i vilket, jag läser vilka bloggar jag känner för. När min rss känner för att uppdatera. Ibland skiter jag fullständigt i att läsa bloggar, kommer på det ibland och skummar igenom. Ibland är jag som besatt, de ska läsas varje dag. Nu är jag något mellanting. Kommer jag på det, så läser jag alla. Kommer jag inte på det så skiter jag i det.
Det jag ville komma fram till var i alla fall att jag saknar mina negopego inlägg. Jag saknar att ha en liten glimt av hat i ögat. (Kommer väl alltid att ha det men nu är det mer som att mitt förbannade leende tar över).
Klart som fan jag tycker det är skönt att känna lite lycka, kärlek bla bla bla i mitt liv. Men det är något speciellt med att hysa agg emot saker och ting.
Läste Mia's inlägg om att släppa dörrar i ansiktet på folk. Jag tror mycket att det kan vara en småstadsgrej. Eller en uppfostringsgrej. Det fick mig dock att skratta till nyss, jag erkänner att jag kan göra likadant. Le mitt onda leende när personen bakom blir paff över att dörren bara finns där, precis framför dig. Men jag kan även säga att jag själv var den personen när jag bodde i Sthlm. Där är de flesta som Mia. Går du halvsovandes, fortfarande i drömmarnas värld en morgon i tunnelbanan känner du dig jäkligt snopen och dum när dörren bara är där. (Ja jag har även fått den i ansiktet!)
Jag hade min chans!
Jag trodde att någon rolig ringde på min hemtelefon och skuttade (läs; halvkröp) upp ur soffan för att svara.
Så möts man av; Hejsan mitt namn var Carina och jag ringer från optimal telecom jag söker Stina ?
Hur svårt kan det vara för dessa människor som livnär sig på att ringa runt till folk att lyssna på vad personen som lyfter luren alternativt trycker på en knapp säger när den svarar.
Jag har ingen nummerpresentatör, jag skiter i det använder knappt min hemtelefon. Men när jag väl anstränger mig och säger; aa det är stina ? Så kan väl vederbörande lyssna.
Sen att jag oftast säger; Välkommen till mumindalen du talar med lilla my, då kan jag fatta att dom inte förstår vem det är!
Men jag tog inte chansen och starta tv:n (jag tänkte, tv:en drar ström, ström är el, elkostad = elräkning).
Jag satte mig ner igen, jag har varit stark nog att sträcka mig efter chipsen på bordet (Jag får äta chips, jag har jobbat hårt!).
Nu ska jag fortsätta hitta nya negativa bloggar att njuta av !
Förresten, har du något negativt ämne på lager, shoot!
Jag är i behov av att kasta skit.
julsånger ?
Stålhätteskor är ingen höjdare i början när man inte är van.
Min systers spanska musik är i öronen igen. Jag är trött på min musik och tycker det är tråkigt att jag aldrig kan hitta något nytt. Men när jag cyklar till och från jobbet får jag lyssna på annat, dock kan jag hela spellistan utantill. Orkar inte ändra. Jag skulle kunna gå och lägga mig för natten och bara sova. Imorgon är sista långa dagen (som jag vet) och kroppen längtar efter att få slappna av. Huvudet säger att det är bra att jobba, för det första så känns det i kroppen vilket menas med att den tränas, för det andra så säger det mer kling i kassan ju mer jag jobbar. Vilket är likamed att jag kan bränna desto mer pengar i slutet av maj då jag får de pengar jag tjänar nu.
Jag längtar efter ett heltidsjobb, som jag brinner för. Hade lätt kunnat jobba heltid med det jag gör idag men det ligger alldeles för långt ifrån mig och kommer troligen aldrig att hända. Jag för väl smålängta tills den annons om jobb kommer ut som jag väntar på.
Ska jag våga bada ? När jag badade i fredags så hade jag vatten på hela badrumsgolvet. Nu skulle jag iofs kunna med att ringa och felanmäla det. Ifredags kväll hade jag ingen som helst lust med det. När man bor i hyresrätt är det väl inte jag som ska ha koll på mina avlopp ? Det känns som att det är deras jobb.
På måndag kommer jag att ringa, för tredje gången, och säga att jag vill att de kollar mina tapeter. Här händer det minsann ingenting. Första gången var i februari.
Min största fråga idag är;
Varför har jag alltid julsånger i huvudet på jobbet ?
Nog med att folk tittar med konstig blick på mig, det börjar irritera mig. Det är april, det är långt till jul. Jag tycker inte ens jul.
En powernap vore fel va ? Då lär jag vara vaken halva natten i stället =/
Vad ligger en normal elräkning på för en person i en etta ?
Har helt glömt av att jag ska fråga mina vänner om det. känns som att min är jäkligt hög.
När jag flyttade in hade jag dock min dator igång dygnet runt. Nu kan jag släppa han tidigt, roa mig med annat. Kanske kan bero på att jag slutat sitta och prata med Daniel på msn varje kväll. Vi har tagit vårat förhållande lite längre på den här tiden.
Jag behöver en kram, en riktig bamsekram som känns i hjärtat.
En sådan kram som inte vem som helst kan ge.
Det måste vara en person nära hjärtat.
Det kan ta hårt på en att stå vid sidan om och titta på. Att man inte kan göra något, mer än att sträcka ut en hand. Påminna att man alltid håller en hand i ryggen. Alla har alltid nån!
It's allright to fall apart sometimes.
Sometimes..
Bara strunta i att svara när det ringer ifrån jobbet.
Men vad är det för liv och hur lätt blir det att leva om det inte rasslar till på kontot den 25:e.
Det gick bra, tills sista timmen. Tänker inte gå in på vad.
Jäkla derby, vad dom håller på.
Förstår inte varför jag började skriva, men men det är väl lika bra att fortsätta lite.
Min rss-lista har inte velat vara med och leka så jag blev chockad när jag sen insåg att alla nästan har uppdaterat sina bloggar. Både Jessica och Christina har gjort ett grattis-inlägg =)
Jessica å sina fula bilder, morr.
Nu ska jag borsta tänderna och sen sova.
It's more then words..
Kvällar som den här, när jag sitter ensam med musik ifrån min mp3 (Systers musik) och ler. Jag är inte van vid det här, att gå en promenad i mörkret och le, inte för att jag tänker på något speciellt. Jag bara ler.
Har börjat göra det de senaste. Ibland vare sig jag vill eller inte.
Veckan innan jag fyller år fuckar jag alltid ur. Jag försöker så gott jag kan att hålla huvudet högt. Men det är väldigt sällan jag lyckas. Tårar rinner och kroppen krampar. Har varit likadant varje år.
Ibland behöver jag få en hammare i skallen som får mig att vakna till, får mig att se vad jag har.
Det kan låta hårt, men så är det. Jag reagerar över fel saker, vänder på saker så de riktas emot någon som inte ens förtjänar det.
Veckan som har gått så har jag insett att hur jag än har mått, så har jag alltid haft en person som räcker ut sin hand om jag velat ha den. Vare sig jag varit glad eller ledsen, arg eller bara allmänt förvirrad.
Igår var en speciell födelsedag, jag vaknade upp själv i min lägenhet. Gjorde precis vad jag kände för (läs; sprang omkring i mysiskläder alldeles för länge). Fikade med mamma och mormor, tog slut på nästan allt batteri i kameran innan jag ens lämnat bilen, tvingade hjärtat att vara med på kort etc etc.
Vi åt jätte god mat och jag njöt till fullo av att bara finnas till. Att kvällen inte slutade som det var planerat gör mig ingenting. Det är tanken som räknas.
En viss person har hittat en sida av mig som jag kanske inte har vågat att plocka fram tidigare. Jag kämpar fortfarande med att hålla den lite hemlig. Då kan man alltid tvinga mig att ligga still och inte göra något. Sova mitt på ljusa dagen till exempel. Njuta av att inte vara ensam. Bara finnas till och vara älskad.
Så nu sitter jag här, i min soffa med fötterna på bordet (Like always) och ler.
Är nöjd över mitt liv och vad jag har i det.
Det är ett ganska stort steg för mig att ens skriva om det, men nu har jag kommit till en punkt i mitt liv där jag står för hur jag egentligen är.
Är det såhär livet egentligen skall kännas ?
21 nu då.
Jag fick dock roa mig i bilen medans mamma planterade blommor på kyrkogården.
Hade tänkt att lägga upp några kort men blogg.se fuckar som vanligt.
Alltid ska det vara så när jag verkligen känner för att blogga, irriterande.
Nästan så att jag funderar på att bojkotta den här sidan och hitta någon som vill att jag skall blogga när jag vill det.
Jag sitter här, i ett stökigt hem. Det har fått vara så idag.
Min täckestjuv kämpade hårt med att få mig att slappna av tidigare idag och det verkar som att han lyckats.
För här sitter jag, som älskar att städa när det kliar i fingrarna.
Jag valde att ligga på soffan och titta på tv istället för att gå lös på lägenheten.
(Okej jag kan avslöja att jag gjorde ett röjande i köket när han stängde dörren till lägenheten, men kom på mig själv).
Nej
har verkligen ingen som helst ork att ställa mig och kladda smink i ansiktet och göra något vettigt med håret.
KAFFE!!
Hade jag haft energidrycker hade jag nog redan fått i mig en, men nu är dom slut och jag orkar inte gå ut för att köpa några heller.
Time to get out of bed.
vad.... ?
äre för en dag ? är det en vanlig dag ? Nej det är ingen vanlig dag för det är Stinas födelsedag, hurra hurra hurra =)
jag måste sova, jag skulle sova när klockan var elva. sen var det en sötmupp som meddelade att han fanns på msn så fastna jag här. Men jag är på väg.
Idag har vi bokat resa till geneve, underbart.
om en månad, exakt, försvinner jag i en vecka.
det ska bli så skönt men jag kommer sakna min mupp något otroligt.
Det är det vi har övat på nu, inte träffat honom sen i söndags.
imorgon kommer mamma och mormor och fikar. Sen skall jag infinna mig hos Daniel vid kl18.
Jag spricker av nyfikenhet. Speciellt när han ger kommentarer om att det kommer bli min bästa födelsedag.
Ja förra årets är ju inte speciellt svår att slå! Det finns gott om nötter.
Jag har fått en underbar present redan, ett kort på Andreas med läppstift. Haha!
nu ska törnrosa sova lite här =)
blä.
sen ska jag skriva.
så att fingrarna inte vill vara med längre.
egentligen vill min kropp sova, men det vill inte jag.
imorgon ska vi boka resa till geneve. underbart!
Imorgon är det bara en dag till min förbannade dag.
jag ska bli kidnappad. jag vet om att jag ska bli kidnappad, ännu roligare.
Undra om jag får ögonbindel å grejer också.
svårt eftersom jag är åksjuk.
men kidnappad ska jag bli, av älskling. Lovely.
Den största presenten är nog att jag ska få sova bredvid mitt snarkande monster, min täckestjuv.
vi är två väldigt upptagna människor, vi har inte ens tid att sova bredvid varandra, då är det allvarligt.
eller så är det så att vi inte bor i samma stad, han bor i skogen. men det lät inte lika roligt att säga så.
vi är för upptagna för att sova bredvid varandra. han somnar även mycket tidigare än vad jag gör, det går inte.
Jag avskyr att jag glidit ifrån Tina, TINA(!!) vi måste skärpa oss.
dålig dag.
ibland trodde man att man betydde mer än vad det visade sig att man gjorde.
ibland märker man att en jävla sajt på nätet är viktigare!
på med ett låtsasleende å jobba mellan 12-20.
Då kör vi !!
fuck this.
typisk stina dag.
Jag ler som bara tusan (dock lite mer nu för tiden)..
Sen börjar vi dala neråt. Vilket slutar med att jag faller i tårar i telefon emot Daniel.
Jag går sedan en promenad och inser att det är ingen idé att gråta. Ingen idé att känna så som jag gör, för hur mycket jag än reagerar likadant på samma sak så kommer det alltid att vara så. Varför ger jag aldrig upp ?
Så nu ligger jag här, skrattar åt hur patetisk jag ibland kan vara.
Att jag ibland är ganska trög, men det bjuder jag på.
Jag känner för att kasta massa skit, men jag vet inte på vad.
Någon som har ett ämne att ge mig ?
Saknar min egoistiska täckestjuv (som förresten börjar lära sig att dela med sig).
Det kommer att vara långa dagar fram till lördag.
Speciellt när det är den veckan det är på året.
Nu ska jag skicka ett pluttinutt sms å sen ska jag sova.
Ni kommer väl ihåg vad ni skall göra när livet är jobbigt?
Le, för tusan le som bara fan. Vet ni hur det irriterar människor ?
Ett stort förbannat lyckligt leende.
För vad än livet jävlas med, så finns det alltid en eller flera grejer du har i ditt liv som gör dig sådär förbaskat jävla glad, kanske inte just idag. Men tänker du på det så ler du, så att hela ansiktet skiner.
KOM IGEN FÖR FAN, LE !!!!
avundsjuk.
Har ingen som helst lust. Tiden sprang iväg så jag hinner inte med min promenad innan mamma slutar jobba.
Det är så mycket folk ute med sina hundar idag, jag är grön av avund.
Jag saknar att ha hund så grymt mycket.
Men man ska ha tiden, platsen och pengar till att ha en hund. Och så som mitt liv ser ut nu så har jag plats för en liten hund, tid för 8hundar och inte pengar för någon alls.
Så jag får snällt se grön ut och titta på alla andras hundar och små dreggla lite i smyg.
Jag måste ha en sorts tvbänk. Vet inte hur jag vill att den ska se ut på något sätt.
Daniel kläckar massor med roliga idéer så fort han sätter sin fot i min lägenhet men sen när jag säger att han kan snickra det till mig så är det inte lika intressant, kossa!
Iofs så snor jag hans andra flickväns tid så jag får väl ha lite förståelse för att han inte har tid.
Ser ni, jag har förståelse. Det är något som är ganska fel hos mig just nu, jag brukar inte ha förståelse. Jag vill ha det jag vill ha och det skall andra anpassa sig efter.
Eller så är det att den lilla snorungen jag har varit börjar växa upp.
Tur är väl det för om mindre än en vecka så ska jag sitta här hemma, bjuda på kaffe och äta tårta.
Det är en utav de jobbigaste dagarna på året. Jag avskyr det. Men det är bara att ta det med en klackspark. Det kommer en till nästa år och det finns ingenting jag kan göra åt saken.
Mr Mupp har tydligen planerat lördags kvällen och tänker minsann inte avslöja ett pip om vad vi skall göra. Dock kommer jag tvinga honom att i alla fall berätta vad jag skall ha för kläder på mig eller om jag skall vara naken.
Man kan ju liksom inte veta ?
Sandra och Carl har bokat bowlinghallen så vi får väl se om vi tittar förbi där. Vore roligt att se Carl bli lite mobbad av sin stora syster som har andra delen av bowlingen. Jobbet har nämligen personalfest som jag så snällt inte har anmält mig till. Anser att jag kan få göra något annat när det faktiskt är min dag.
Jag hade tänkt att ta lite kort på mitt hem så mina systrar får se hur ja bor. Men jag trivs bättre här, då måste jag bädda å greja. Orkar inte!
smilegropar
Solen går dock i moln ibland vilket inte jag gör.
Jag börjar vänja mig vid att vara en glad prick nu för tiden.
Tänker dock inte gömma under täcket att psyket fortfarande bråkar ibland, men det är lättare att tackla problem med ett stort leende.
Just nu kan ingenting sparka undan benen på mig. Jag står grymt stadigt och jag vet nu ännu mer om mig själv.
Jag har en mjuk sida, som föredrar att ligga i en famn framför tv:n i stället för att springa på krogen.
En kramsjuk sida, som gör att jag totalt slappnar av. Skumt eller hur ?
Jag har haft problem med att sova, jag har drömt att jag har familj, två barn och en sambo. Min sambo misshandlar mig grovt och jag får kämpa för mitt liv för att skydda mina barn. Under en natt utspelades ungefär två veckors tid i drömmen. När jag vaknade upp här i min säng hade jag ingen som helst koll. Visste knappt var jag befann mig och rädslan satt långt upp i halsen. Även natten efter det drömde jag konstigt men har knappt något minne av vad som hände.
Natten som var har jag sovit som en stock, har inget som helst minne av några skumma drömmar och jag mår kanon idag. Vaknade dock upp vid åtta och funderade över varför jag inte fick något sms i natt =/ Lite orolig fick jag ihop ett mess halvt sovande. Vid nio fick jag ett sms som skulle kommit fram vid halv tre i natt.
Jag börjar lära mig att njuta. Man behöver inte alltid vara orolig över att något skall förstöra dina glada känslor. Jag kommer aldrig komma ur min onda cirkel om jag inte vågar sparka lite på väggarna så de går sönder. Jag ler som en idiot (dock en ganska söt sådan), njuter av mtt liv och har kommit fram till att jag trivs väldigt bra med det jag har idag. Jag har väl även lugnat mig med mitt analyserande av människor omkring mig. Det tjänar ingenting till att vända och vrida på saker jämt och ständigt. (Jag kommer aldrig sluta helt!)
Varför får man inte le på passkort ? Jag har idag varit och grejat till ett pass. Det är klart på måndag. Och jag ser ut som 7kilo sura citroner på kortet. Man får inte le, man får inte visa tänderna. Och det tycker jag är löjligt!!
Jag fick inte ens ha glasögon på mig ? Jag har alltid glasögon på mig, borde inte de vara med på kortet då ?
Hel skumt tycker jag.
Nu ska jag fixa lite i köket, ta mig en promenad och sen skall jag och mor åka till Vara.
torka.
även fast det mest regnar så verkar jag ha haft bloggtorka.
Eller bara ingen lust att skriva något personligt.
Sömnen bråkar, drömmarna om nätterna är hemska så jag vaknar i ren panik.
Jag skall åka till min syster, i geneve. Underbart.
Om mindre än en vecka är jag ett år äldre, skrämmande.
Jag är trött som bara fan men inväntar ett sms å jag försöker så gott jag kan att hålla ögonen öppna.
Jag ger snart upp.
Jag har förändrats, ganska mycket. Ibland tycker jag att det är skönt, ibland hemskt.
Men hur skulle livet se ut om jag blir äldre men inte ändras.
Jag har dock inga planer på att växa upp. Vi har spenderat kvällen framför stinas nu något större tv, ätit vindruvor och glass framför Madagaskar, lovely.
Jag ger upp, ögonen vägrar, godnatt!
back on track.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om bara. Men skrivas ska det. Jag har en känsla av att det kommer bli ett par inlägg i natt, eller så kommer jag somna som ett ljus snart och snarka ikapp med grannarna.
Jag börjar undra vad mina grannar gör ? Jag har en speedad duracell kanin en trappa upp. Spelar ingen roll när på dygnet, men när jag väl vill ha det tyst så lever han jävel. I förra veckan dammsög han kl8 på morgon. Vi snackar om en kille i 25års åldern som gör sådant kl8 ?
Min mamma har sytt gardiner och en duk till mig =) Har även två kuddar i samma tyg. Det känns mer hemtrevligt nu. Även lite tillfälliga fula gardiner har kommit upp i köket.
Jag ska ha ner min enormt fula hatthylla. Jag ska gnälla till min hyresvärd så de kommer hit och kollar över mina tapeter. Annars tänkte jag flirta med hjärtat så kanske han vill måla åt mig =)
Jag blir galen av att vara hemma. Det kliar i hela kroppen. Idag har jag städat i min garderob, igen! Jag har kommit på hur jag skall flytta om här i lägenheten. Imorgon eller på fredag kommer tv:n =)
Ibland kan det vara väldigt roande att lyssna på hur andra ser på sitt liv.
Är man på rätt humör kan man vinkla det i sitt egna liv och inse att va fan klagar jag över ? Vad är det jag har gnällt om det senaste ?
Jag tror jag har hittat det stora problemet. Jag har haft en down period, jag har inte haft någon blogg. Jag har en grymt behov av att skriva när jag har mycket i huvudet. Och har jag ingen att bolla med så sitter jag här och bollar med mig själv. Konstigt, ja jag vet. Men det är så jag har lärt mig att svälja skiten och gå vidare.
Nu ; Oboy !
