Mina ord om livet

idag har vi haft en typisk Stina dag här i lidköping. Vi börjar dagen galant.
Jag ler som bara tusan (dock lite mer nu för tiden)..
Sen börjar vi dala neråt. Vilket slutar med att jag faller i tårar i telefon emot Daniel.
Jag går sedan en promenad och inser att det är ingen idé att gråta. Ingen idé att känna så som jag gör, för hur mycket jag än reagerar likadant på samma sak så kommer det alltid att vara så. Varför ger jag aldrig upp ?

Så nu ligger jag här, skrattar åt hur patetisk jag ibland kan vara.
Att jag ibland är ganska trög, men det bjuder jag på.
Jag känner för att kasta massa skit, men jag vet inte på vad.
Någon som har ett ämne att ge mig ?

Saknar min egoistiska täckestjuv (som förresten börjar lära sig att dela med sig).
Det kommer att vara långa dagar fram till lördag.
Speciellt när det är den veckan det är på året.

Nu ska jag skicka ett pluttinutt sms å sen ska jag sova.

Ni kommer väl ihåg vad ni skall göra när livet är jobbigt?
Le, för tusan le som bara fan. Vet ni hur det irriterar människor ?
Ett stort förbannat lyckligt leende.
För vad än livet jävlas med, så finns det alltid en eller flera grejer du har i ditt liv som gör dig sådär förbaskat jävla glad, kanske inte just idag. Men tänker du på det så ler du, så att hela ansiktet skiner.
KOM IGEN FÖR FAN, LE !!!!