Borde varit blond ?

Tv:n är igång. Jag har en nytt problem, jag har tagit av mig glasögonen. Jag ser knappt vad det är på tv. Men det hör inte hit, den är i alla fall igång. Det känns som att jag gör något, jag sitter inte bara här.

Jag och Kakan insåg idag varför vissa "högra uppsatte människor" inte tycker om mig på jobbet. Jag är för glad. Jag må vara hatisk och en smula nedlåten ibland när jag skriver här. När jag är på jobbet så är jag till 99% full av energi, på glatt humör och försöker väl få de flesta på bra humör. Självklart så noterar mitt huvud hur personen så som kunder samt kollegor agerar och hur de uppför sig i vissa situationer.
Det är ju det jag alltid skriver!
Var glad, le sådär förbannat trevligt och var så artig du bara kan. Det sticker som fan i ögonen på folk!

Under mitt arbetspass idag fick jag en kommentar som bekräftade det jag alltid trott.
Jag borde nog varit blond.
Nej jag påstår inte att alla blonda tjejer är blåsta. Men en del är, så som brunetter men det är ju ett talesätt. Blondiner är blåsta. Jag kan få till så klockrent blåsta kommentarer. Jag kan inte allt, jag tror inte att jag kan allt. Jag kan vara vass i orden och veta mycket om en del. Men jag påstår aldrig att jag är bäst.
Jag har många gånger haft dessa funderingar. Varför är jag inte blond ?
En sån där söt blondin med smilegropar som folk tycker "lite synd om" för att hon inte förstår så mycket.
Ibland ska man nog fan utnyttja att man är tjej. För vare sig vi vill eller inte brudar så kommer nog alltid killar ha "sina ämnen" som de tror att vi inte kan. Datorer tex, går du in i en datorbutik, möts av en kille som skall hjälpa dig och du pratar dataspråk, säger vad du vill ha etc etc så visst kan killen vara trevlig och hjälpa dig med det du vill ha men gör du dig extra "tjejig" går in och spelar kalasblåst. Visst fan får du bättre service. Helst ska du väl fnittra lite, be han förklara lite extra och pling så är du den där "blåsta men dock söta" tjejen som behöver lite extra hjälp.

Jag har nog aldrig varit speciellt tjejig. Jag har inte varit speciellt intresserad av kläder (jag bär det jag tycker ser bra ut och som framförallt är bekvämt), inte varit fnittrig och undviker vissa samtalsämnen för "de skall inte pratas öppet om". Jag fick mig nog ett ryck i sthlm eller om det var när jag kom hem. Jag har nu fler kjolar i min garderob, blev halvt besatt i att fixa och greja med mina naglar etc etc, ni fattar poängen. När jag nu inte haft något bättre för mig än att klicka runt på datorn har jag kommit på mig själv att fy fan vad mina naglar ser ut. Hur mycket jag än tvättar händerna så ser de inte tjejiga ut. Jag pajjade någon nagel förra veckan, klippte ner dom och problemet var löst. Det ser ut som jag haft slagsmål med en katt, rivmärken på armarna och några värre jack på händerna. Men jag bryr mig inte. Jag kan dock avslöja att är Daniel i närheten så blir jag mer feminin som det så fint heter. Där kan man också spela på att man är blåst, gud så duktig han blir då. Fast innerst inne vet han nog om att jag gör så.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0