Tredje gången gillt..
det här är mitt tredje godnatt inlägg. Det blir så när huvudet inte vill sluta snurra. när mute knappen har fått fötter och bara springer ifrån mig hela tiden.
Jag börjar tro det eller ej bli lite trött. Alla mina msn vänner har gett upp för det här dygnet och dejtar nu John Blund.
Jag vet inte om det är för att jag de senaste dagarna kommit underfund med att jag snart fyller år....
Jag vet inte om det är för att jag de senaste dagarna insett att jag bor verkligen helt själv..
Jag vet inte om det är för att jag de senaste dagarna insett att mina handlingar inte bara påverkar mig...
Jag vet inte om det är för att jag de senaste dagarna insett att jag har ingen som helst anledning till att deppa...
Jag tycker inte om att fylla år, av en speciell anledning och det är inte att jag blir äldre. Det gör ingenting. Fine det låter faktiskt skillnad och säga 21 än 20. 21 låter på något sätt mer vuxet. Då har man haft ett år på sig att springa på systemet och man borde kanske veta vad man kan dricka eller ej. Jag insåg i söndags att jag börjar bli rätt duktig på att ha koll på mig själv. Då jag inte festat så mycket det senaste åren så har jag när jag väl varit ute på partaj ofta blivit lite för full.
Jag tycker om att fylla år då man självklart får paket (fine jag är 21 i år men jag kommer alltid älska paket) samt ibland får man träffa de som inte alltid finns i närheten. För mig betyder det mina systrar!
Jag går igenom samma sak, varje jäkla födelsedag. Om och om igen. Nu har jag insett att dagen jag fyller 21 kommer jag att vakna i min säng, i min lägenhet, helt jävla solo. Har jag inte haft mamma har jag haft min dåvarande sambo. Förra året gick jag dock upp mitt i natten för att åka nattbuss in till centralen och börja jobba 5:30. Men det hör inte hit. Jag var inte helt själv. Det är inte att jag betvivlar att jag inte klarar mig själv, det är bara ovant. Jag, jag jag jag kommer för första gången i första hand i mitt liv. Jag kan göra vad jag vill, säga och tycka vad jag vill utan att hela tiden tänka hur det kommer att uppfattas.
Alla ansvarar för sina egna hyss, inte andras. Men det är klart att tanken slår en ibland, när människor börjar komma en närmare in på livet. Att ibland, ibland borde man tänka innan man öppnar käften. Det är väl just det jag har kommit på nu. Bara det att jag tänker inte en gång innan jag pratar. Jag skall gärna tänka igenom en sak 76gånger innan jag ens tänker tanken att öppna käften. Jag är jag och det finns ingenting som kan ändra på det. Det vet jag så jäkla väl, men ibland är det tillåtet att vimsa och vara känslig. det är det jag gör nu!
Jag behöver inte deppa, inte för fem öre. Det är ett mönster i min vardag. Jag har så jäkla svårt att se saker med positiva ögon jämt. Ibland ska man hitta fel, sura över ingenting och bara va en pain in the ass. Sluta nu för fan Stina! Jag börjar känna mig hemma i min lägenhet, jag har mina älskade vänner (så seriös som jag lät nu är vi dock inte alltid), även om mitt jobb känns som ett jävla skit jobb så trivs jag verkligen där. Man får spy galla över jobbet ibland, men det hör nog till. Jag trodde att jag föll som ett löv för han som varit och ryckt lite i mitt hjärta. Snarare som en tegelsten. Fort som fan och det kommer bli en hård och brutal smäll.
En sak som värmer är att när hjärnan som är programerad på ett speciellt sätt säger till mig att göra vissa saker och jag börjar göra dom på automatik, när jag själv inser vad jag gör. Säger det högt utan att tänka mig för och får positiva ord tillbaka. När man egentligen vill vara helt själv, stirra upp i taket och leta efter den där mute-knappen för att kunna resa sig upp och vara den man alltid varit.. Då kan man bryta den delen av programet och faktiskt låta någon hålla om en. Det kan vara tyst som i graven, men jag är inte ensam.
Det kan vara svårt att veta vad man kan göra eller inte kan göra när jag.. öhm.. ett ord på vad jag sysslar med just nu ? Fuckar ur ?
Det enklaste man kan göra är att fråga.. Jag är inte så farlig när jag blir arg. Skämt åsido. Det finns ingen fråga som är för dum eller för personlig. Anser jag att svaret inte skall sägas till frågeställaren så säger jag det rakt ut.
Nu börjar mina ögon gå i kors. Bokstavligt talat med tanke på min skelning som syns vid trötthet.
Tredje gången gillt, godnatt
Jag börjar tro det eller ej bli lite trött. Alla mina msn vänner har gett upp för det här dygnet och dejtar nu John Blund.
Jag vet inte om det är för att jag de senaste dagarna kommit underfund med att jag snart fyller år....
Jag vet inte om det är för att jag de senaste dagarna insett att jag bor verkligen helt själv..
Jag vet inte om det är för att jag de senaste dagarna insett att mina handlingar inte bara påverkar mig...
Jag vet inte om det är för att jag de senaste dagarna insett att jag har ingen som helst anledning till att deppa...
Jag tycker inte om att fylla år, av en speciell anledning och det är inte att jag blir äldre. Det gör ingenting. Fine det låter faktiskt skillnad och säga 21 än 20. 21 låter på något sätt mer vuxet. Då har man haft ett år på sig att springa på systemet och man borde kanske veta vad man kan dricka eller ej. Jag insåg i söndags att jag börjar bli rätt duktig på att ha koll på mig själv. Då jag inte festat så mycket det senaste åren så har jag när jag väl varit ute på partaj ofta blivit lite för full.
Jag tycker om att fylla år då man självklart får paket (fine jag är 21 i år men jag kommer alltid älska paket) samt ibland får man träffa de som inte alltid finns i närheten. För mig betyder det mina systrar!
Jag går igenom samma sak, varje jäkla födelsedag. Om och om igen. Nu har jag insett att dagen jag fyller 21 kommer jag att vakna i min säng, i min lägenhet, helt jävla solo. Har jag inte haft mamma har jag haft min dåvarande sambo. Förra året gick jag dock upp mitt i natten för att åka nattbuss in till centralen och börja jobba 5:30. Men det hör inte hit. Jag var inte helt själv. Det är inte att jag betvivlar att jag inte klarar mig själv, det är bara ovant. Jag, jag jag jag kommer för första gången i första hand i mitt liv. Jag kan göra vad jag vill, säga och tycka vad jag vill utan att hela tiden tänka hur det kommer att uppfattas.
Alla ansvarar för sina egna hyss, inte andras. Men det är klart att tanken slår en ibland, när människor börjar komma en närmare in på livet. Att ibland, ibland borde man tänka innan man öppnar käften. Det är väl just det jag har kommit på nu. Bara det att jag tänker inte en gång innan jag pratar. Jag skall gärna tänka igenom en sak 76gånger innan jag ens tänker tanken att öppna käften. Jag är jag och det finns ingenting som kan ändra på det. Det vet jag så jäkla väl, men ibland är det tillåtet att vimsa och vara känslig. det är det jag gör nu!
Jag behöver inte deppa, inte för fem öre. Det är ett mönster i min vardag. Jag har så jäkla svårt att se saker med positiva ögon jämt. Ibland ska man hitta fel, sura över ingenting och bara va en pain in the ass. Sluta nu för fan Stina! Jag börjar känna mig hemma i min lägenhet, jag har mina älskade vänner (så seriös som jag lät nu är vi dock inte alltid), även om mitt jobb känns som ett jävla skit jobb så trivs jag verkligen där. Man får spy galla över jobbet ibland, men det hör nog till. Jag trodde att jag föll som ett löv för han som varit och ryckt lite i mitt hjärta. Snarare som en tegelsten. Fort som fan och det kommer bli en hård och brutal smäll.
En sak som värmer är att när hjärnan som är programerad på ett speciellt sätt säger till mig att göra vissa saker och jag börjar göra dom på automatik, när jag själv inser vad jag gör. Säger det högt utan att tänka mig för och får positiva ord tillbaka. När man egentligen vill vara helt själv, stirra upp i taket och leta efter den där mute-knappen för att kunna resa sig upp och vara den man alltid varit.. Då kan man bryta den delen av programet och faktiskt låta någon hålla om en. Det kan vara tyst som i graven, men jag är inte ensam.
Det kan vara svårt att veta vad man kan göra eller inte kan göra när jag.. öhm.. ett ord på vad jag sysslar med just nu ? Fuckar ur ?
Det enklaste man kan göra är att fråga.. Jag är inte så farlig när jag blir arg. Skämt åsido. Det finns ingen fråga som är för dum eller för personlig. Anser jag att svaret inte skall sägas till frågeställaren så säger jag det rakt ut.
Nu börjar mina ögon gå i kors. Bokstavligt talat med tanke på min skelning som syns vid trötthet.
Tredje gången gillt, godnatt
Kommentarer
Trackback
