Ger man sig in i leken..
...får man leken tåla. Är det inte så det sägs. En halvtrött Stina skrev ett inlägg förut om sin matta och tvättmaskinen. Ordvalen kunde misstolkas, precis som alla bokstäver på skärmen. Mina härliga ordval blev : "Vadå förstor, så länge jag får in den är det väl inga problem?!"
Snabb som fan var Mr Rapp-i-käften och påpekade med en gång. Jag bjuder på den, för den här gången.
Mitt godnatt gick inte så jäkla bra. Huvudet snurrar aningen för fort och just nu undrar jag vad jag håller på med.
Syftar inte på att jag fortfarande är uppe utan överhuvudtaget.
Jag börjar återgå till den där personen som är tyst och allmänt, va fan säger man, försiktig är fel ord men ja poängen kanske når fram i alla fall.
Jag är vid brytpunkten men vägrar. Jag har ingen som helst aning om varför. Jag vill bara inte.
Känner mig som en trotsig liten ungjävel som inte tänker göra det som skall göras. Nej Nej Nej.
Det är inte ofta jag erkänner det, men ibland, så jävla sällan ... så skulle jag önska att min tankeverksamhet samt det som finns inom mig bara var som raderat. Att de fotspår som finns inom mig bara försvinner, bara för en stund. Resterande av dagarna i livet är jag grymt stolt över mina framsteg som människa och synen jag har på livet. Men just nu, här och nu så önskar jag en mute-knapp i huvudet.
Ledig imorgon. Nu ska den där jäkla garderoben städas. Hade jag inte haft min enda musik i datorn så hade jag svurit på att den inte skulle startas innan det vart fint i garderoben. Där ljög jag, min dator är på 24/7.
Tänker fan i mig inte klippa av några jävla band. Jag har kommit såhär långt i att vara öppen och ärlig. Varför skall jag sluta med det nu bara för att jag -troligen- kommer att ha några dagar då jag inte är lika pigg, glad och sprallig. Men va fan gör det ? det är en del av mig..
Nu ska jag och mitt negopego-arsle ta och sluta skriva. för det blir fan inte mycket positivt här inte.
