Deal or no deal ?
Fack ett.
Människor som vet hur psykisk smärta känns. Vet hur händer kan skaka och hur det känns när man egentligen inte har lust att gå upp ur sängen för att man märker med en gång hur dagen är skit. Dock är det inget som säger att man kan prata med de här människorna bara för att de vet. men de vet i alla fall hur det kan vara.
Fack två.
Alla smärtor är olika. Alla ser saker på olika sätt och det finns ingen som kan känna hur du känner. Ne Fine men mitt fack ett är fack ett. här i fack två finns de människor som försöker. De har inte en aning om hur det kan vara när livet verkligen inte vill dansa den dans du vill. Men de respekterar den du är och väljer du att öppna dig för en av dessa människor så försöker den att förstå så gott den kan.
Fack tre.
Ja vilka är det som kan finnas kvar. De som inte vet och de som inte vill veta. Om de hör ett ord om en deprimerad människa eller något om psykiska problem så ser det ut som den där gamla reklamen " Alalalala Bingo " med händer över öronen.
Som jag skrev här över. Alla ser allting olika. En del kanske tycker jag är sjuk i huvudet, men det bjuder jag på. För det är sådan jag är. Alla reagerar olika, alla taggar gör ont som fan. Ingen kan bestämma över dina taggar! Mår man inte toppen varje dag skall man inte ha några som helst problem med att stå för det.
Jag har lärt mig att inte leva med mitt liv inom mig. Jag säger vad jag tycker, jag öppnar mig för människor även om jag inte vill. Jag försöker känna tillit emot andra även om jag inte vill. Bara för att jag ska. Jag har bestämt min väg och jag ska framåt. Sen om vissa dagar går långsamt medans andra springer jag på som fan.
Men vet ni vad den största styrkan en människa kan ha ? Vilja. Så länge du vill någonstans så kommer du att ta dig framåt. Även om det inte märks i början så kommer du att göra det efter ett tag.
Viljan att ändras som person. Växa som person.
Tappa aldrig viljan över vad du vill göra i ditt liv. Ingenting är omöjligt.
Seså, nu ska vi vara ärlig här nu då. De stackars små människor som läser min blogg, ironi!!
Vilket fack tillhör du ?
Jag och min kollega känner oss inte hemma i något av dina fack, tyvärr. Fack 1 dock närmast.
Väldigt bra skrivet Stina, sant och ärligt.
Tyvärr (ja, jävligt mycket tyvärr) så tillhör jag fack ett. Fast som tur är så har jag kommit på att det är bra. Vet man inte hur det känns att inte vilja, så vet man inte heller hur det känns att verkligen uppskatta små saker. För det är precis det man gör efter att ha mått som... ja, det finns ju liksom inga ord på det.
Hmmm, vet inte riktigt vart jag hör hemma.. Antingen fack 1 eller fack 2 ^^ Jag tycker jag har koll på mycket, men ibland är det inte alls som jag tror att det är så de är väl lite så att jag försöker :P Sen kan jag hamna i fack 3 ibland när hjärnan inte vill vara med, men mår lika uselt för det varje gång :P
Jag är en riktig blandare! ;D
(Ps: Mina alvedon funkar inte när det är dags att föda barn. Men det är ju annan smärta, så kommer nog gå fint ;))
