Mina ord om livet

Ibland känner alla sig misslyckade. Ibland gör jag det lite oftare. Just nu är det lite tufft i mitt liv. Jag kan inte sätta fingern på vad det är. Jag är lycklig. Jag ler, för det mesta från insidan.
Jag önskar mig ett heltidsjobb. På en arbetsplats. Jag har bara februari ut kvar som Croupier, skönt! Det kan var skoj, ibland. Skulle kunna tänka mig att jobba med det, när jag känner för det. Ibland känns det som jag inte jobbar alls, då känns livet jobbigt. Sen kommer de tillfällen när jag känner för att stoppa världen för en stund, en stund för mig att andas. Det är nu ny vecka, jag räknar det som måndag. Klockan är över 24. Jag har sovit runt 4-5timmar på två dygn. Jag började som jag nämnde tidigare fredagen på ena jobbet. Fortsatte på kvällen med mitt andra. Likadant på lördagen och började min arbetsdags igår. Sen att jag inte fullföljde den känns surt, riktigt surt. Det enda jag ser framför mig är pengar som försvinner. Att jag inte kan andas ordentligt, det hör inte hit. Mina pengar då?
Det tar på mig, jag missade 7½ timme på jobbet idag. Jag hade klarat det med tillräckligt mycket syre och energidryck/kaffe. Sen hade jag varit halvt död. Vilket jag nästan är utan de där timmarna.