Mina ord om livet

mitt bloggande försvann, jag levde i en liten lycklig bubbla och tyckte inte jag hade något att kasta skit om - nykär tror jag att det kallas.
Jag är fortfarande inte lika bitter men har vaknat upp en del, livet är inte en dans på rosor - vissa människor kanske borde vakna upp lite ur sina egna liv de också.

Även om jag inte har bloggat själv så har jag fortfarande läst alla andra som jag brukade läsa, även om jag inte pratar med människan på något annat sätt. Jag vet inte om det är en del av mig som fortfarande bryr mig eller om det är så förbannat svårt att göra något åt rss:en.
Har man en gång delat med sig av sitt liv till någon så är det kanske svårt att bara kapa allt ?
Jag förstår dock inte hur man kan sitta och skriva att folk i den här stan har förändrats när man själv är lika tjurskallig? Det kanske är dags att du själv följer med strömmen och växer upp? Jag var omogen och skulle växa upp då jag sa ifrån att jag tänker inte vara din tillfälliga kompis som bara duger när du inte har något bättre för dig eller mådde dåligt för att du inte trivdes i ditt liv.. Kanske dags att göra något åt livet i stället ? Inse att människor runt omkring dig blir ledsna efter ditt egobeteende?
Det är klart ifrån min sida i alla fall, tar du dig inte i kragen kan du radera mitt kära mobilnummer och ha kvar din rödtott som vän i det förflutna, när vi var femton där du fortfarande är.

Det är ungefär en månad kvar, sen ska jag flytta. Från 46 till 85kvm. Damn, jag kommer gå vilse i mitt eget hem.
Även om jag är rädd och ibland undrar om jag gör rätt när jag lämnar allt som har varit mitt, bara mitt.. Till att dela allting med en annan människa igen ? När jag två gånger om suttit där helt ensam och tomhänt. Det värmer ganska mycket när man får höra att en giftas moster till mig tycker jag är stark, som alltid ställer mig upp efter allt som händer.
Har man så mycket val ? Det är bara att greppa tag i kragen och dra, varför sitta och tycka synd om sig själv..
Jag är i alla fall 99% av tiden överlycklig över att flytta, sådär fjolligt glad som jag inte är van vid att se mig själv.
Jag har aldrig varit med om att min kropp vrider sig som en tok när jag sover bara för att den ligger ensam i sängen. Eller att en liten etta känns skittom bara för att det inte sitter en mupp i soffan å ser på tv. I vårat hem slipper vi gå varandra på nerverna för att det är för litet. Då är vi där men ändå inte på varandra.

Samma dag vi flyttar har jag även min första semester dag i år =/ 1september går jag även på min heltid =) Woho =) inge mer jävla ströjobb. Inge mer jävla skit i kassan. Fy fan vad underbart!!

Så nu har jag skrivit lite i alla fall =)